När man åker genom Sverige kan man ganska snart se att många skogar kalhuggs. Det betyder att i stort sett alla träd på ett stort område huggs ner helt. Det står bara stubbar kvar, samt ett par enstaka träd. De träd som står kvar gör det vanligtvis av den anledningen att de helt enkelt inte får huggas ner. Det kan bero på att träden har något särskilt värde för platsen, eller så är det hem åt flera fridlysta arter. Men hur bedriver man ett skogsbruk på rätt sätt?
Är det rätt att kalhugga?
I många fall väljer man att kalhugga ett område för att få in mer pengar. I andra fall behöver man helt enkelt virket ellet materialet. Det kan också vara så att skogen är gammal, drabbad av skadedjur eller i dåligt skick på annat sätt. Beroende på av vilken anledning man väljer att kalhugga kan det vara mer eller mindre rätt. Man bör dock vara medveten om att det handlar om ett stort ingrepp i naturen som kan ha betydelse för både människor och djur under lång tid framöver.
Återplantering
Om det är så att ett område kalhuggs är det klokt att se till att en återplantering sker. I många fall planteras tall eftersom att det ger bra inkomster när det senare huggs ner. I många fall äts plantorna upp av rådjur, älgar och andra djur. Det kan vara en sak som försvårar skogsbruket.
Just återplanteringen kan många gånger vara ett krav för att man ska få kalhugga vid mer känsliga marker. Det är ockå en sådan sak som gör att miljöpåverkan minskar. Plantorna tar nämligen åt sig en del av den koldioxid som släppts ut samband med att skogen huggts ner. Om det är så att skogen drabbats av till exempel granbarkborre kan det dock vara klokare att avvakta med återplanteringen.